Brandtornet i Fnussjen

 När vi var hemöver i midsommar så fick pappa en snilleblixt om att vi skulle åka upp till Fnussjen tornet och kika. Och när pappa kommer på nåt, ja då åker vi :) Roligt när vi var ganska många.
Efter några mil så var vi framme och skulle gå sista biten in.

 På vandringen såg vi en fix och färdig julgran!

 Uppe i tornet kan man se bra långt, men just när vi var där så var det lite dimmigt, men jag var lika darrig i benen iaf! Huu! Högt är det!

 "Nu kan du gå ner moster, som är så där darrig" Sa Åke.

 Där uppe spanade man efter bränder, man hade en gigantiskt stor tubkikare.

 När vi ändå var i farten tog vi en titt på fäboden oxå.

 Så där mossigt och tyst som det bara kan vara på vissa ställen i skogen.

 En liten stuga är i princip allt som är kvar av denna vallen, det finns rester och spår efter flera hus.

 Mamma, med 2 av sina 9 barnbarn i stugan.

Min farmor var bujänta här i sin ungdom och även pappa har varit här själv i två omgångar i sin ungdom. Mycket man inte vet om sina föräldrar och deras föräldrar. Skulle vilja att pappa och mamma hade tid att skriva ner massa sånt här.
Vi får se vad pappa har hittat på tills vi ska dit nästa gång, kanske blir det Gumjans gravarna ;)