onsdag 11 april 2018

Brevet

Medans Daniel låg inne på sjukhuset skrev han brev.
Brev till sin mamma, sina syskon och syskonbarn.
Ett brev till Hjalmar som han får läsa själv när tiden kommer.
Brev till sin chef som oxå är kusin, som jag är oerhört tacksam för att han har sina anställda försäkrade.

Och ett brev till mig. Mitt brev är ännu oöppnat, likaså Hjalmars.
Brevet finns där och jag vet inte om jag ska öppna det, när jag ska öppna det. Men tiden kommer nog när det känns rätt, rätt att få läsa hans små kråkfötter till bokstäver som började hela våran resa. Vi möttes ju genom en kontakannons och vi skrev riktiga brev en ganska lång tid innan vi tog vid med sms och msn, att vi till slut sågs och sen blev det ju mer telefonsamtal.
Han åkte 30 mil för att träffa mig första gången, tre timmar satt vi och pratade och fikade. Sedan åkte han 30 mil tillbaka. Och där i mörkret innan han satte sig i bilen pussades vi för första gången.

3 kommentarer:

  1. Åh, 30 mil enkel resa och en puss! En dag vet du säkert att det är dax att läsa brevet. <3

    SvaraRadera
  2. Så starkt av honom att orka skriva brev till dig och Hjalmar.
    Öppna när tiden är inne för dig.
    Känner igen det att åka 30 mil till kärleken.
    Kram okänd Lena

    SvaraRadera