För länge sen...

Nu var det ju ett tag sedan jag uppdaterade om hur det va med saker förutom sticket och garnet.
Är kvar på Startpunkten där jag skulle få vara från i början av sommaren. Jag sitter på textil avdelningen och syr bland annat gardiner, rullgardiner och dukar till ställen inom kommunen. Vi har jätte fina tyger och vissa är mer svåra att sy i än andra. Vi är mest kvinns där, men nu är det faktiskt två killar oxå. En kille började innan mej. Han har sån ångest så min ångest är som en fis i rymden. Men vi kommer bra överens allihop tycker jag och jag trivs, det känns skönt att säga att jag har jobbarkompisar!
Fast varje söndag får jag tillbaka den otäcka känslan och vill inte åka på jobbet nästa dag. Men hittills har jag ändå gjort det, utom en dag då jag hade migrän och bara ville gräva ner mig i ett svart hål.
Många skulle flina åt tre dagar i veckan, inte ens fulla dagar, men för mej är det absolut tillräckligt just nu. Jag är som en disktrasa när det är torsdag och jag får helg. Vill ju kunna leva oxå, utanför jobbet, att man ska orka nåt då med.
Imorgon är det iaf nytt möte, har ett varje månad ungefär. Då träffas vi allihop, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och så nån av mina handledare och en till som är mer chefig på jobbet.
Jag hatar det! Jag är så nervös innan, säkert i en vecka om inte mer, känns som man ska få värsta utskällningen och bli nedvärderad till noll igen, för man ska ju inte tro att man får nån hjälp eller att hjälpen bara stoppas i halsen på en. Och man får gå därifrån med gråten i halsen och en stor räkning.
Men så är det ju självklart inte! Jag fattar inte varför jag tänker så eller får sånna tankar.
Tyvärr har jag fått byta handledare på FK, men jag hoppas denna ska vara lika bra.
Jag får helt enkelt gå dit och se vad de säger, jag vet ju att jag inte blir på Startpunkten i evighet, men kanske en stund till... det vill jag....