Uppmuntran

Idag behövdes lite uppmuntran.
Tog fram ett snabbt och fint projekt som en söt vän gjort mönstret till.
Just a headband av Kamilla Svanlund, mittens.se
Använde stickor 4 och rester av drops alpaca och drops alpaca boucle.
Jag blev gladare när det va klart :)

Första klar

Nu har jag stickar klar en av de tvåändsstickade vantarna. Jag är hittills jätte nöjd :)
Med garn, antal maskor, tumme osv.
Tror det kan hitta på att bli favvovantar, bara jag får till en till ;)

Juletid

Jag hoppas alla jag känner har och har haft en fin jul.
Klappar man gett och fått som framkallat många känslor.
Bättre sent än aldrig, från mig till alla er, ta hand om dig och ta hand om varandra.
God Jul.

Brasa+skoter=njutning

Vem vill inte köpa en härva tvåtrådigt z-tvinnat garn som heter det? Som dessutom är handfärgat.
Jag har randat med ett grönt visjögarn och tycker nästan det blir som att det gröna är stammar i en skog och det gul/orangea en eld bakom.
Hittills mycke nöjd och det var länge sen jag tvåändsstickade. Fortsättning följer :)

Fynd

Tycker att den här fina sjalnålen som är handsmidd var ett fynd idag på marknaden :)
Har letat och funderat på vilken slags nål jag velat ha och idag fanns den bara, helt rätt.

Docksta sko

Idag var jag ju på studiebesök, det var skönt att det var så nära för lite slirigt var det i snön.
Jag hade hunnit bearbeta paniken en del och det kändes skoj och pirrigt att åka dit.
Väl där fick vi ett bra mottagande och en grundlig genomgång av både bakgrund och hur det såg ut nu. Kolla runt bland maskiner, sulor, skinn och stansar.
"När jag började för en massa år sedan sa han som visade mig runt att det här med att stansa är som att baka pepparkakor" sa en kvinna som skulle gå i pension snart.
Det kändes helt ok att vara där trots att medelåldern är lite högre, fast jag blir ju äldre oxå. Ljudet va inte för högt och det finns ju alltid hörselkåpor att ta till. Man blir inte svetsad till en och samma plats, utan lite flexibelt. Det både skrämmer och lockar.
Det känns absolut som jag vill ge det en chans och funkar det inte är det ju helt ok, men tänk att få göra ett snyggt hantverk som kanske resulterar på Kungen i Stockholms fot, för skofabriken är Kunglig Hovlevrantör, coolt va?

Shit!

På torsdag är det time, jag ska ut på mitt första studiebesök för en eventuell praktikplats.
När jag fick reda på det idag blev jag otroligt nervös och panikkänslorna kom sköljande över mig, vilket dom inte gjort på länge.
Kände på en gång att det inte är nån idé, han kommer se ner på mig och sen kommer hela byn veta om allt....
Fast jag skäms ju inte för min diagnos, så varför ska jag bli nervös?
Alla behöver hjälp nån gång i livet och ser han inte mina tillgångar så är det hans förlust. Jag är så bra jag kan vara, just nu, och vill utvecklas.
Men man är ju så inkörd med att man inte ska vara förmer än nån annan och man ska ju absolut inte vara bra på nåt!
Hur ska man då kunna sälja sig själv?
"Jag är ett psykfall som är ofta sur och trött, virrig och ganska dålig på det mesta"
Nä så illa är det väl inte, men vart ska man börja? Vad inleder man sitt personliga brev med? Och vad ska jag lyfta fram? Nån gång får man väl svar på det oxå, och på torsdag tar jag mina första steg igen. Det känns oerhört jobbigt, nervöst och skitspännande!