På torsdag är det time, jag ska ut på mitt första studiebesök för en eventuell praktikplats.
När jag fick reda på det idag blev jag otroligt nervös och panikkänslorna kom sköljande över mig, vilket dom inte gjort på länge.
Kände på en gång att det inte är nån idé, han kommer se ner på mig och sen kommer hela byn veta om allt....
Fast jag skäms ju inte för min diagnos, så varför ska jag bli nervös?
Alla behöver hjälp nån gång i livet och ser han inte mina tillgångar så är det hans förlust. Jag är så bra jag kan vara, just nu, och vill utvecklas.
Men man är ju så inkörd med att man inte ska vara förmer än nån annan och man ska ju absolut inte vara bra på nåt!
Hur ska man då kunna sälja sig själv?
"Jag är ett psykfall som är ofta sur och trött, virrig och ganska dålig på det mesta"
Nä så illa är det väl inte, men vart ska man börja? Vad inleder man sitt personliga brev med? Och vad ska jag lyfta fram? Nån gång får man väl svar på det oxå, och på torsdag tar jag mina första steg igen. Det känns oerhört jobbigt, nervöst och skitspännande!
1. Du har ingenting att skämmas över.
SvaraRadera2. Du kan och vet jättemycket.
3. Du är bäst och klarar det här!
KRAM
Håller tummarna för dig. Blir det inget på detta stället så var det antagligen inget att ha. Jag kan nästan säga att jag vet hur du känner dig. Just när man fått lugn och ro så händer något, positivt eller negativt, också drar panikkänslorna igång. Hoppas du hittar något toppen ställe.
SvaraRaderaHåller med föregående talare, båda två.
SvaraRaderaMassor med kraaamar, älskade humlan!