Måendet

Nu är det ganska länge sen jag gjorde ett inlägg om hur jag mår, medicin och allt sånt.

På torsdag är det två veckor sedan jag började med Lithium, och slutade med min antidepressiva medicin. Vilket känns lite konstigt. När jag trappade ner min antidepp medicin så kände jag att det blev jobbigare, gråten var och är närmare men eftersom min nya doktor ansåg att den varken gjorde till eller ifrån och jag inte fick mer utskrivet så fick jag ju själv trappa ner och sluta med den. Han gav mej inget råd om hur jag skulle göra men jag gjorde som jag ansäg bäst, istället för att abrupt sluta bara. Vilket ju är det bästa, att trappa ner alltså.
När jag började trappa ner så började en konstig känsla att komma emellanåt, som att jag får en elstöt, blir yr men bara i ett ögonblick. Ibland många ögonblick på raken men inget jag kan sätta fingret på egentligen. Nu är det mer sällan känslan kommer.
Av lithiumet har jag blivit klart mer törstig! Men det är nog ganska vanligt vad jag förstår.

Igår var jag och tog första proverna efter att ha börjat med Lithium, och satan vad blå jag e i armvecket! Det blev jag sist oxå, men jag trodde inte jag skulle bli det igen. Har inte blivit det förr. Förstår inte varför de vill envisas med att ta på armen där jag har absolut noll vener, istället för att ta den andra som jag har en bra ven i. Ja ja...

Det är väl alldeles för tidigt att säga hur den nya medicinen funkar på mej men jag tror och hoppas att det ska funka lika bra som för många andra.
Humöret är väldigt upp och ner, som vanligt. Jag har fått tillbaka mycket av mitt hemska morgonhumör, men kan även va sur på eftermiddagen. För nån dag sen var jag jätte sur när vi fick besök av en kär vän, fick bita mej i tungan flera gånger för att jag inte skulle säga nåt elakt.

Gubben och jag försöker hitta på roliga små utflykter som inte behöver kosta så mycket. Varit på marknader, loppisar, ätit ute och nu på fredag ska vi åka båt och imorgon blir det bio. Bara va tillsammans och ha det bra :) sånt fint jag kan tänka tillbaka på i vinter när han jobbar kväll och jag är ensam mest hela dagen.

Jag har även försökt att söka jobb och varit på en intervju, men sen tar det tvärstop. Som att det blir en stopskylt i hjärnan och en elefant på bröstet. Samt att gubben inuti mig går som en galning. Är en hemskt känsla.... Tur jag har en man som stöttar mej och förstår mej, så gott ha kan iaf.