Jo då jag lever och har hälsan, eller hur man ska uttrycka sig.
Har senaste tiden varit otroligt trött, sovit mer än jag varit vaken och den vakna tiden har gått åt till att få i sig mat och gå på toa ungefär.
Så inte mycket har hänt hos oss, gubben jobbar och snickrar som det värsta för att få ett projekt klart, medans jag bara försöker leva genom dagarna. Väntan känns lång när han jobbar kväll....
Jag har fått höjt mitt Lithium igen och äter nu 2x2. Proverna går bra nu när den ordinarie sköterskan är tillbaka och tar på den "rätta" armen, dvs den armen jag har massa gaddningar på.
Från att ha blivit blå på väg ut i bilen ungefär och sedan varit blå i två veckor till att knappt känna nåt och inte bli blå alls. Undra hur det kan vara så?
Det blir väl ganska många fler veckor med prover så det är bara att vänja sig vid dom.
Kan säga att jag mår en del bättre men annat är samma, jag har fortfarande kvar ganska mycket av panikångesten och att jag lätt blir stressad. Men överlag är jag mer "stabil".
Just nu önska jag bara att jag inte va så trött.... är himla jobbigt att bara gå runt som en zombie och inte orka nånting.
Skönt att höra att du är mera stabil. Det är fruktansvärt när man knappt håller sig över vattenytan.
SvaraRaderaSkönt att höra från dig! Jag går i samma spår som dig just nu när det gäller tröttheten.. suck vad jobbigt det är.. och jag måste ju vara vaken med tösen annars hade jag nog också sovit dygnet runt... Många varma kramar vännen, hoppas det blir riktigt bra snart!
SvaraRadera