Nu har slussandet börjat för denna gång och idag var första dagen hos Personal strategerna som är en form av jobbcoaching. Jag är fortfarande på Startpunkten två dagar i veckan månaden ut. Det känns bra att det blev en sån övergång.
Jag har en äldre kvinna som är mjuk och trevlig, pratar ganska mycket men det gör att jag pratar oxå.
Idag var det en två timmar långt samtal kan man säga, jag fick berätta vart jag kom ifrån, hur jag kom hit, vad min problematik är osv. Det kändes mycket att prata till en vän.
Ibland kom det upp saker som jag inte tänkt på på länge eller inte visste hur jag skulle formulera, men det löste sig oxå. Det märks att hon varit med en del och har utbildning.
Visst känns det skrämmande att man snart faktiskt ska ut på arbetsmarknaden igen och presentera sig med CV och liknande. Men det känns oxå roligt, spännande och jag vill ju ha ett jobb igen. Inte fulltid, men ett jobb jag kan tänka mej att ha en längre tid.
Jag hoppas det finns ett sånt jobb här nånstans för mej.
När jag kom hem så blev det faktiskt en lur på soffan, och det är länge sen det hände. Visst vilar jag och varvar ner efter jag varit på Startpunkten oxå men att behöva sova en stund va länge sen.
Mitt i allt så har jag ju fått byta min antidepressiva för ca 2 veckor sen. Och om jag är i en topp eller om jag faktiskt mår bättre på denna variant är för tidigt att säga. Men jag hoppas ju så klart att jag bara mår bättre :)
För övrigt idag kokar jag sylt, gubben vill ha med rulltårta till sina arbetskompisar imorron :)
Ja, utan att kunna eller ha någon form av utbildning så kan du nog börja hoppas på att det inte bara är en topp. Efter 14 dagar ska man ju vanligtvis märka skillnad. Härligt när medicineringen träffar rätt.
SvaraRaderaOm jag aldrig har skrivit det förut skriver jag det nu;
SvaraRaderaDu är så otroligt modig och stark som skriver om de här sakerna! Jag tror att balansen finns där ute, det går att få ihop livet med ett jobb man tycker om och ett liv vid sidan om som gör det lättare att hålla sig frisk. Kram!!!