Personal strategerna

Nu har slussandet börjat för denna gång och idag var första dagen hos Personal strategerna som är en form av jobbcoaching. Jag är fortfarande på Startpunkten två dagar i veckan månaden ut. Det känns bra att det blev en sån övergång.
Jag har en äldre kvinna som är mjuk och trevlig, pratar ganska mycket men det gör att jag pratar oxå.
Idag var det en två timmar långt samtal kan man säga, jag fick berätta vart jag kom ifrån, hur jag kom hit, vad min problematik är osv. Det kändes mycket att prata till en vän.
Ibland kom det upp saker som jag inte tänkt på på länge eller inte visste hur jag skulle formulera, men det löste sig oxå. Det märks att hon varit med en del och har utbildning.
Visst känns det skrämmande att man snart faktiskt ska ut på arbetsmarknaden igen och presentera sig med CV och liknande. Men det känns oxå roligt, spännande och jag vill ju ha ett jobb igen. Inte fulltid, men ett jobb jag kan tänka mej att ha en längre tid.
Jag hoppas det finns ett sånt jobb här nånstans för mej.
När jag kom hem så blev det faktiskt en lur på soffan, och det är länge sen det hände. Visst vilar jag och varvar ner efter jag varit på Startpunkten oxå men att behöva sova en stund va länge sen.

Mitt i allt så har jag ju fått byta min antidepressiva för ca 2 veckor sen. Och om jag är i en topp eller om jag faktiskt mår bättre på denna variant är för tidigt att säga. Men jag hoppas ju så klart att jag bara mår bättre :)
För övrigt idag kokar jag sylt, gubben vill ha med rulltårta till sina arbetskompisar imorron :)

En önskan

Oftast och ja nästan jämt tycker jag att vi bor i ett bra land, men på lördag tycker jag inte det.
Då är landet alldeles för avlångt och jag kan inte va med när en av mina bästa och stickigaste kompisar ska gifta sig. Det suger!
Jag är så ledsen över det.... Så på lördag har jag en önskan om att landet vi lever i kunde varit lite mindre avlångt så Göteborg kanske låg där Härnösand ligger eller kanske Sundsvall.....
Men för att det ska kännas bättre håller jag på att planera en fin present eller överraskning kan man säga, som jag hoppas faller i god jord för både herr och fru.
Man skulle väl kunna säga att det är en form av en "skattekista" :) och kanske min ljuva stämma kan anas när paketet öppnas.... *....viii e rikast nu i heeela väärdaa...*

Ord

Många gånger under mitt liv har ord varit som hagel, det gör ont, svider och efteråt tänker man på hur ont det faktiskt gjorde trots att det var så små.
Ord som liksom gräver ur en del av en själv, tar bort nåt som egentligen är jag. Ord som bara ljugit, sårat och gjort att man känner sig värdelös.
Men när man får ord som är som sockervadd slängda mot en, rosa och gröna små fluffiga moln som gör att man tänker på hur söta dom var, då gör dom där andra inte längre lika ont.
Små kommentarer som gör att man inte behöver ha höga klackar längre för man är redan så mycket högre upp i sig själv, just av de orden.
Tack för ni ger så fina ord, stickvänner <3

Gud kan man inte se, men han finns
Tomten kan man se, men han finns inte...