En önskan

Oftast och ja nästan jämt tycker jag att vi bor i ett bra land, men på lördag tycker jag inte det.
Då är landet alldeles för avlångt och jag kan inte va med när en av mina bästa och stickigaste kompisar ska gifta sig. Det suger!
Jag är så ledsen över det.... Så på lördag har jag en önskan om att landet vi lever i kunde varit lite mindre avlångt så Göteborg kanske låg där Härnösand ligger eller kanske Sundsvall.....
Men för att det ska kännas bättre håller jag på att planera en fin present eller överraskning kan man säga, som jag hoppas faller i god jord för både herr och fru.
Man skulle väl kunna säga att det är en form av en "skattekista" :) och kanske min ljuva stämma kan anas när paketet öppnas.... *....viii e rikast nu i heeela väärdaa...*

Jag är så arg!

Igår var min absolut bästa dag på flera månader känns det som.
Solen lyste och det var varmt ute, jag gick ut efter frukost tillochmed.
Jag kollade växthuset och började rensa en del rabatter, grävde bort en gammal buske.
Sedan på eftermiddagen lastade jag och gubben ett släp som vi åkte på tippen med. Sedan köpte vi tryckat virke "bara för att vi ändå hade med släpvagnen" och så köpte jag nya handskar och sekatör, samt lite fröer och gubben köpte blomlökar.
Vi handla mat oxå, och sen åt vi på Subway. Väl hemma packa vi ur allt och sedan tog vi en sväng ute för att se på allt vi skulle vilja göra i sommar med husen och rabatter och sånt.
Efter det kolla vi film och åt lite snacks. Ända hit va jag så glad och allt va skönt.
Sedan kom ilskan, men jag ska inte berätta om det. Mer än att facebook kan göra en så ledsen.
Jag ska då hellre säga att jag längtar ännu mer till jag ska till Rättvik, jo visst!
Jag ska få åka dit och ha kurshelg och träffa en massa underbara vänner på en och samma gång! Och jag ska kramas massor så att det räcker tills jag ska till Fattigskogen. Sen där emellan ska jag se till att träffa min Björna-vän oxå :)
Önska jag kunde ha nån som jag bara kan vräka ur mej allt åt, förutom gubben. Han ska inte alltid behöva va som en slagpåse och få höra allt hemskt.
Älskar honom så mycket och jag är alltid så glad att han finns så nära mej, men ibland kan man behöva en riktigt nära vän oxå.
Kan tillägga att jag fick en yxa idag av honom, till att göra stickor, klyva ved och spetsa pinnar till trädgården eller vad de nu kan va jag hittar på :)

Usch vilket inlägg men nu känns det bättre iaf.

Som en sten i skon

Åhhh vad jag kan haka upp mej på små saker ibland.
Saker som ju inte alls gör nåt, egentligen, eller?
Mitt hem är min borg och här känner jag mej trygg, eller ska väl känna mej trygg.
Men när folk kommer och hälsar på och inte knackar innan de kommer in, då känns det verkligen inte som att här är det jag som bestämmer utan mer som att här spelar de ingen roll!
Jag kan ju inte vänta mej att alla ska va som jag, tänka som jag och tycka som jag men är det inte bara vanligt hyffs att knacka innan man går in hos nån?