Att säga förlåt

En om dagen,
Detta ångrar jag:
Oj oj, den e svår. Men det jag ångrar mest är att jag inte stod på mej mot alla ed som va dumma mot en när man gick i skolan, att man fick stå ut med både det ena och det andra av folk man skulle se nästan varje dag i fler år till.
Att min styrka, den lilla jag nu har, hade kommit tidigare, att jag hade vågat tända till och skrika det där som skreks inom mej men aldrig kom ut, att jag kanske en gång hade vågat bli arg istället för ledsen och sägt ifrån.
Visserligen har det som hände då gjort mej till den jag är och på något sätt ändå gjort mej stark, oftast.
Av alla de som sade eller gjorde dumma saker mot mej har jag fått ett förlåt, av en av killarna.
Och iochmed det så känner jag inte längre nåt hat eller agg mot honom. Visst e de skumt? Men så e de, för hans ursäkt tyckte jag kom från hjärtat och att han menade det.

Idag så ska de ju bakas av surdegsgrunden :)
Min surdegsgrund har inte riktigt velat höja sig men det va små bubblor i mängder igår så den va ju igång, om än lite. Så jag gjorde fördegen igår kväll ich nu har jag gjort själva degen och den står och jäser fint faktiskt.
Igår provade jag att stoppa ner surdegsgrunden och dess burk, såklart, i en tjocksocka för att kolla om den då ville bubbla upp. Och de funka fint!
Så nu ha den åkt in i kylen, inte sockan såklart ;) för att vila sig tills jag ska baka nästa gång :)
Vi får se hur brödet blev sen. Ska baka av det om en timme cirka.
Sedan ska vi åka mot staden och handla lite mat och ta ut medicin :)